avatar
The Walking Dead volym 7: Lugnet före…

The Walking Dead D. 7 : lugnet före... omslag

Zombie-såpoperan fortsätter och ”The Walking Dead” har i och med detta album, som samlar del 37–42 av de amerikanska lösnumren, kommit till del sju här i Sverige. Serien handlar som bekant om livet bland en grupp människor som överlevt den stora zombie-epidemin och hur de försöker anpassa sig till den nya världen. Vill man vara kortfattad och lite elak så kan man säga att det blir ett slags extremvariant av ”Big Brother” av det hela. Folk bråkar, gnäller, får ångest och har sex med varandra, men här slaktar man även en zombie då och då. På ett lite djupare plan handlar det mer om överlevnad och hur olika människor reagerar i pressade situationer. Serien har många rollfigurer som alla spelar mer eller mindre viktiga roller och hade de inte kallat varandra vid namn hade jag blandat ihop dem fullständigt. Kanske beror det på att jag börjar känna en sorts likgiltighet inför dessa stackars människor.

Det är svårt att fatta tycke för någon, det finns ingen hjälte i denna värld, bara överlevare om man nu kan kalla dem för det där de låst in sig i sitt fängelse för att skydda sig mot zombierna. Som att läsa en studie i människans dåliga sidor, sidor som kryper fram både i vardagliga och pressade situationer. När de första albumen kom var jag fullständigt uppslukad av dem, men glöden svalnar snabbt i denna följetong. Människor föds och dör, tappar lemmar eller gör så att andra tappar dem. Det går fort framåt. Inte så mycket tid för kontemplation och eftertanke innan albumet är slut. Full fräs. Men ändå börjar serien gå lite på tomgång, en hög nivå på tomgången men än dock tomgång. ”The Walking dead volym 7: Lugnet före…” är ett mellanalbum, en transportsträcka, och man får hoppas att det är som titeln antyder något stort på gång och att serien tar fart igen, för det förtjänar den.

Nu har Aparts utgivning av ”The Walking Dead” på svenska ännu inte kommit till hälften av den amerikanska originalutgåvorna, så jag förväntar mig att det händer något som får saker och ting att hända. Annars antar jag skulle fler än jag börja bli mätt på köttandet. Vad som däremot skulle vara intressant att läsa är slutet på serien, om det finns ett slut det vill säga, för hur man än gör så fortsätter livet på jorden på ett eller annat sätt, med eller utan zombies. Albumet däremot slutar som det brukar, det vill säga med en cliffhanger.

Albumet innehåller även fanart av Dennis Gustafsson och ett förord av Herman Geijer. Fanart är alltid trevligt och jag gillar denna, men man ska nog känna till Dennis Gustafssons serier om Viktor Kasparsson för att kunna uppskatta bilden till fullo, annars blir det bara en bild av någon som slaktar zombies. Herman Gijers förord om det fascinerande i vardagshändelser efter en stor katastrof känns även det som om det går på tomgång, som om man läst det i något tidigare nummer.

Apart förlag gör ändå något nytt i Sverige i och med att de ger ut ”The Walking Dead” direkt i samlingsvolym. Det har visserligen gjorts några tafatta försök med detta tidigare, men aldrig med denna fart, kontinuitet och mängd, vilket kan bero på att folket på Apart dels börjar bli ordentligt varma i kläderna men framförallt av ett genuint intresse för en serie de tror på och för att sprida denna i det svenska folkhemmet.

Avslutningsvis så vill jag säga att dialogen fungerar som alltid bra. Det är kompetenta tecknare och snyggt skuggat. Även om jag har missat att läsa del 6 gör det inget. Trots att det inte finns någon sammanfattning kommer man snabbt in i serien som den såpopera det är, men tyvärr blir jag känslomässigt lite som en zombie inför de här människornas öden.

Niklas Johnsson-Näslund

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i september 2013.]

Comments are closed.