avatar
The Walking Dead volym 5: Anfall är bästa försvar

Anfall är bästa försvar omslag

”The Walking Dead” (”TWD”) kretsar kring människors strävan att försöka finna sig i en ny verklighet som på mer än ett sätt hotar att sluka dem. Bokserien tar upp vad det innebär att vara levande och hur mycket man skulle kunna vara redo att göra avkall på för att klara sig. På så vis kan det kännas passande att Kirkman väljer att använda sig av den vandödas hunger som symbol för vilken moral som tillåts att leva kvar i en människa som svälter. Fallet ner kommer både i den fysiska men också i den kulturella och intellektuella svälten, något som blir väldigt tydligt i den här volymen.

Relationerna fortsätter i mångt och mycket att driva handlingen framåt precis som de gjort i de tidigare volymerna. Lugnet har lagt sig i fängelset och en normalitet, lika skranglig som anstaltens omgärdande stängsel, har börjat infinna sig. Ironin i att just ett fängelse ska utgöra trygghetens nav i en värld som ter sig mer hotfull för var dag som går kan inte bli mer tydlig. Utanför härskar de viljelösa vandöda. Innanför murarna lever den mänskliga viljan stark. En stor del av berättandet är just därför dialogbaserat. Människor har drivkrafter och drömmar men de är alla olika och det är sällan som en persons mål ligger åt samma håll som en annans. Under ett rutinuppdrag ser Rick och Glenn en helikopter i skyn. Den ser ut att behöva kraschlanda och de båda bestämmer sig för att undersöka vad som hänt. Med sig i släptåg har de den viljestarka Michonne. Föga anar trion vilken grym och taggig snårstig de gett sig in på. ”TWD” volym 5 är den mest hårdkokta som jag läst hitintills i serien. Det här är otäckt på riktigt!

Vad tycker jag då om bok nummer fem? I ”TWD” kommunicerar folk med varandra. De är ofta väldigt raka och tydliga med vad de vill, vilket föder både konflikt och osämja, men det kan också leda till knutna vänskapsband och tillfälliga allianser. Jag tycker att det hela verkar väldigt trovärdigt. Förutom att dialogerna är välskrivna så känns det sannolikt att folk som fått hela sin tillvaro slagen i bitar försöker att se till sitt eget bästa. Nackdelen är att det blir mycket text att äta sig igenom. På gott och på ont erbjuder alltså ”TWD” mycket läsning för pengarna.

Det jag gillar med volym fem är att det har blivit riktigt kompromisslöst! Alla protagonisternas etablerade historia och utmejslade karaktärer har skapat personer som man kan lida med då de drabbas av olyckor och motgångar. Det är i slutändan alltid det mänskliga som engagerar och det är just där som man finner ”TWD:s” verkliga styrka.

De hungrande vandöda må se monstruösa ut men de verkar bara som en naturkraft. En force majeure. Mänsklighetens moraliska svälta när alltid de verkliga monstren.

Jag kan fortfarande rekommendera ”The Walking Dead”. För mig blir serien faktiskt bara bättre och bättre!

Lars Krantz

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i december 2012.]

Comments are closed.