avatar
The Walking Dead volym 3: I tryggt förvar

I tryggt förvar omslag

Image Comics tredje grafiska roman i The Walking Dead-serien har fått titeln ”Safety Behind Bars eller ”I tryggt förvar” på svenska och utspelar sig när den lilla gruppen har tvingats bort från Greens farm och finner ett övergivet fängelse som de ser som en säkrare tillflyktsort för sig själva och sina barn. Dock visar fängelset bortom allt tvivel att säkerhet är något som är svårt att finna i en värld fylld av faror.

För de som är obekanta med serien så är ”The Walking Dead” en postapokalyptisk grafisk romanserie skriven av Robert Kirkman och numera illustrerad av Charlie Adlard. Seriens handling är som namnet antyder förlagd under en zombieinvasion i Amerika, och det är denna invasion som ligger i hjärtat på berättelsen. Trots det är det inte skräcken som enligt min mening gör serien så intressant, utan det är de underliggande tonerna där Kirkman sätter den mänskliga naturen på prov som gör denna grafiska roman så oerhört fängslande att läsa. Den påminner mycket om det brittiska dramat ”Survivors” som skrevs och filmatiserades 1975 och igen 2008. Även det dramat har en postapokalyptisk handling, men då i form av en influensa som muterat och dödat över 90 procent av befolkningen. Och även där är det samspelet i gruppen och gruppens samspel med andra grupper och utomstående som gör det hela så fängslande.

Om zombieinvasionen är hjärtat i ”The Walking Dead” så är det hur människor reagerar när de möter motgångar som är ryggraden för serien i sin helhet och denna volym i synnerhet. För detta är den första boken som gruppen verkligen ställs inför realiteten att ”the Walkers” kanske inte är det värsta hotet de har att kämpa mot. Insikten slår även läsaren att bara för att ett nytt hot visat sig så försvinner inte de välkända farorna som fanns i det nu raserade samhället. När gruppen anländer till den övergivna fängelsebyggnaden så finns där till deras förvåning redan fångar i anläggningen. De inser att de är mer eller mindre tvungna att samexistera med dessa interner som har begått brott och dömts av det då existerande rättväsendet till att bli inlåsta för allas bästa. När ett dubbelmord sker inser gruppen att även andra grupper av människor är ett legitimt hot och även att den ondska som fanns i det nu kollapsade samhället på inget sätt är försvunnen, bara gömd under ytan av det kaos som de nya omständigheterna har tillfört.

Strukturen på serien är bra och själva historien känns verklig, angelägen och intressant. Karaktärerna är välgjorda både berättarmässigt och illustrativt och du finner snabbt dina egna favoriter. Eftersom temat är uppbyggt som det är blir frånfället och tillskjutandet av nya karaktärer en naturlig del i diskursen. Kirkman är en duktig författare och han lägger inte fingrarna emellan när han beskriver den mänskliga naturen, men jag tycker inte heller att han dyker ner för långt och gottar sig i dess moraliska fördärv i onödan. En annan sak som jag kom att reflektera över när jag läste serieboken var att språket inte flöt på så som jag var van vid från del två och tre. Detta beror på att Kirkman är en utomordentlig författare och att vissa uttryck som är helt normala i amerikansk kultur inte riktigt går att översätta, så även om serien nu är översatt till svenska så råder jag er, om ni har språkkunskap nog att läsa den på engelska, att skaffa den engelska upplagan – det finns undertoner i konversationen som kommer bort i översättningen. Med det sagt är utgåvan både blodig och psykologiskt djupgående och bör undvikas av barn och unga läsare som inte har den känslomässiga mognaden som krävs för att förstå underhandlingen och som kan ta illa vid sig eller missförstå handlingen.

När det kommer till ”The Walking Dead”så kanske många redan är bekanta med historien genom den tv-serie som är en adaption av serieboken och som visas på TV 11 om söndagarna. Men, jag kan tala om att skillnaderna är så pass stora att det är lönt att köpa den grafiska romanen om du som tittare tyckte om tv-serien. Tv-serien är gjord enligt japansk modell där grundidén är oförändrad, men diskursen för övrigt har förändrats till ett eget väsen. Det är många karaktärer som endast förekommer i den grafiska romanen och Daryl – en av mina favoriter i tv-serien – finns inte med i den grafiska romanen. Det är också en markant skillnad i tonen mellan adaptionen och dess motsvarighet. Där tycker jag personligen att den tecknade serien känns mer äkta och säljer konceptet bättre än vad dess filmatiska motsvarighet gör. Karaktärerna handlar mer rationellt i den grafiska romanen och trots sin mörka karaktär har Kirkmans egen skapelse en mer hoppfull underton.

Huvudhandlingen i ”I tryggt förvar utspelar sig när Rick Grimes och hans lilla grupp har funnit en potentiell ny hemvist som upprätthåller illusionen av säkerhet på grund av sina stängsel och grindar. De flyttar in i ett övergivet fängelse. Gruppen känner, förmodligen med rätta, att dessa inhägnade förhållanden kan hjälpa att hålla zombiehotet i schack och att ge gruppen ett bättre skydd än husbilen och vägarna har att erbjuda. Fängelset har gott om plats, så de tänker att de kan odla grönsaker och föda upp boskap där i framtiden. Allt detta får dem att se på framtiden med mer hopp än på mycket länge. Fängelset har naturligtvis sina avigsidor som måste rättas till för att det skall bli en passande och säker bostad. Alla zombier som finns kvar i byggnaden och på rastgården är ett av de mer akuta problemen, så gruppen bestämmer sig för att rensa upp. De ger sig in och tar hand om de kvarglömda fångarna och vakterna som har förvandlats, men finner att zombierna inte är de enda problemet som fängelset gömmer i sitt inre när de stöter på en grupp med fångar som har överlevt utan att ha blivit smittade, sittande i matsalen.

Efter sitt första möte med internerna och när introduktionerna är avklarade så ser det ut som om gruppen nu har ett nytt hem, även om det finns en tydlig misstänksamhet mellan grupperna. När det otänkbara sker i form av ett par brutala mord, måste du som läsare rannsaka dig själv för att se vem du tror är skyldig. Du har samma funderingar och problemställningar som det måste finnas inom gruppen om hur de skall ställa sig till nykomlingarna under rådande omständigheter. Det är ett brilliant sätt att få läsaren att känna sig delaktig i historien och knyta mer tydliga känslomässiga band med sina favoritkaraktärer. Eftersom fångarna redan anser att fängelset är deras uppstår det naturligtvis konflikter redan tidigt. Speciellt med tanke på att Rick Grimes kommer in i polisuniform tillsammans med sitt lilla gäng och tar över. Det finns ingen naturlig rangordning att tillgå eftersom det gamla samhällets regler har raserats, och på grund av det gäller inte de lagar och regler som vi som läsare är vana vid. Rick har ingen naturlig auktoritet här på grund av sin polisstatus, snarare tvärtom, och ingen vet riktigt om, i denna förändrade värld, dessa brottslingar har betalt för sina brott eller inte? Frågan är även vem kan säga sig vara kapabel att göra en sådan bedömning? Vem skall utdöma straff och när har man råd att visa empati i en samvaro som inte erbjuder någon säkerhet i form av lag och rätt.

I volym 3 kommer det till stånd en stor positiv förändring i själva diskursen där bakgrundskaraktärerna får mer tid och utrymme att utvecklas och synas. Carol and Tyreese verkar ta ett steg mot ett djupare förhållande och när han konfronters med sin dotters självmord så visar han en mer sårbar sida. I den övriga gruppen går Allen ner ännu djupare i sin depression och Rick och de andra börjar oroa sig på allvar för att han kan göra sig själv och möjligtvis även sina barn illa.

Den här delen i serien är överlag mycket mörkare än de föregående två delarna, seriemördarhistorien är djupt störande på ett psykologiskt plan. Och den visar att andra människor kan vara minst lika brutala och farliga som zombier, och det är mer illavarslande eftersom de vet vad de gör medan zombier bara följer motorik och instinktivt beteende. Vilket får dig som läsare att undra vilka som är de verkliga monstren?

Cristel Kaa Hedberg

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i december 2012.]

Comments are closed.