avatar
Suicide Squad Volume 1–2

”Suicide Squad” är namnet på en hemlig insatsstyrka bestående av superskurkar. Under Amanda Wallers stenhårda ledning skickas de på amerikanska regeringens uppdrag ut på vad som närmast kan betecknas som självmordsuppdrag och smutsiga operationer mot terrorister och andra superskurkar som hotar rikets säkerhet. För att avskräcka från rymningsförsök har de alla fått en fjärrstyrd bomb inopererad i nacken och som en morot dinglas benådning efter ett visst antal fullgjorda turer.

De två första samlingsvolymerna samlar lösnumren Suicide Squad nummer 0–13 (samt Resurrection Man nummer 9) och visar upp den moderniserade versionen av serien efter DC Comics nystart för några år sedan. Mycket är detsamma från den första versionen: hela upplägget, delar av persongalleriet, den råa jargongen, agentrafflet och de exotiska miljöerna. Serien känns ändock oförutsägbar med hastiga dödsfall, oväntade förräderier, invecklade komplotter och plötsliga vändningar.

Jag måste säga att jag blev positivt överraskad över de många lagren i Adam Glass berättelse. Däremot kan jag uppleva att figurerna är underordnade berättelsen, vilket ju också passar konceptet. De figurer som får mest strålkastarljus är inte oväntat de mest kända: Deadshot, Harley Quinn, King Shark och Amanda Waller. De övriga är rätt anonyma och blir ofta också kanonmat.

Detta är ingen omistlig läsning, tvärtom har serien mycket som talar emot sig med frekventa tecknarbyten som ger ett splittrat och ibland tråkigt intryck. Behållningen ligger i manuset: det är rått, roligt och intelligent. Jag kan inte med gott samvete rekommendera ett köp, men jag skulle heller inte avråda någon från att i alla fall läsa den om tillfälle yppar sig.

David Haglund

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i november 2014.]

Comments are closed.