avatar
Re:publik

re-publikcover

”Jovisst, det är ju lite odemokratiskt, men det är ju så mysigt. Och är det något ett statsskick ska vara så är det mysigt.”

Så inleder Therese Lundin – via sin vassa skämtteckning av en okritiskt välmående mysgubbe – detta lilla fanzinaktiga seriealbum som har givits ut av Republikanska föreningens ungdomsförbund. Därefter följer en spretig blandning av serier och skämtteckningar som satiriserar över Sveriges kungahus och statsskick.

Dels har vi, som väntat, de klassiskt politiskt drivna serierna som tar formen av små brandtal där serieskaparen agitatoriskt för fram sin republikanska ståndpunkt. Inledningsvis möter vi Mattias Elftorps ”Arg kanin”, som i sitt gamla vanliga manér skäller och berättar vad som är fel med monarkin. Upplägget består i grunden bara av en debattartikelsliknande ilsken text, ackompanjerad av några bilder av en arg kanin. Det finns egentligen ingen satirisk spets i en sådan här rak och dyster sanningssägarserie, det är lite som Liv Strömquist fast utan humor. Men oavsett det är Elftorp välformulerad och driven i sitt manus. Han presenterar ämnet på ett engagerande vis och får det att kännas angeläget.

Rakt och prononcerat politiskt resonerande är även Kalle Landegren i sitt bidrag ”Till kungens vänner i riksdagen”, dock på ett betydligt mer komiskt vis. Hans träffsäkra genomgång av de olika partiernas syn på monarkin är välgjord och underhållande. För mig träder han i och med denna serie fram som en skarpsynt och sällsynt rolig satiriker. Jag skulle gärna se honom breda ut sig lite mer med serier i den här stilen, den här är inte mer än tre sidor.

Stef Gaines och Isa Engström låter sina serier ta en helt annan riktning. Här läggs det politiska åt sidan och istället fokuserar Gaines och Engström på personerna inom kungafamiljen, då de delger sina tolkningar av hur det är att växa upp och leva som kunglighet. Serierna saknar den mer eller mindre elaka svärta som man kanske förväntar sig i den här typen av satiriskt rabulistisk utgivning, istället är de förvånansvärt snälla och till och med känslovarma. Seriernas slutsatser och ställningstaganden är naturligtvis av samma typ som det övriga innehållet – att monarkin borde avskaffas – men det är lite uppfriskande att albumet belyser ämnet även ur det här perspektivet.

Trots den likartade infallsvinkeln är de två serierna dock mycket olika. Personligen känner jag att Gaines nästan blir lite löjlig i sitt ohejdade medlidande med kungafamiljens påstådda lidanden till följd av mediebevakningen. Engströms mörka serie om barns olika uppväxtförhållanden och deras begränsningar är däremot tankeväckande och intressant och lyckas rent retoriskt mycket väl med att tala direkt till mig som läsare.

I skarp kontrast med de två tidigare nämnda inslagen står Tom Waldton (som för övrigt även är redaktör för albumet) med sina underbart roliga ensidingar under titeln ”Kungen & prinsessan”. Waldton skojar glatt med en totalt verklighetsfrånvänd liten prinsessa och den bisarra överklassuppfostran hon får från pappa kungen. Det är rått och väldigt underhållande. Under den absurda humorn kan man även finna en allvarlig träffsäkerhet i dessa iakttagelser av ett barn helt utan verklig kontakt med omvärlden.

En annan som tar upp ämnet olika förutsättningar är Jenny Taravosh. Hennes serie känns dock rätt platt och ointressant då den något förenklat enbart består av självklara och mer eller mindre banala konstateranden kring att kungafamiljen är rikare än vad hon själv är. Det är förvisso sant, men serien känns mest bara intetsägande och tråkig då den inte bidrar med någonting nytt utan bara presenterar simpla självklarheter.

I en helt egen kategori hamnar Kolbeinn Karlssons och Marcus Ivarssons bidrag i antologin. I båda fallen rör det sig om fantasieggande och drömska iakttagelser av kungalikande figurer från någon slags påhittad förhistoria. Snyggt och välgjort. Något liknande gör även den mindre namnkunnige Olov Redmalm, som med detaljrikt mustiga bilder och en personlig uttrycksfullhet presenterar en rolig liten betraktelse över monarkins historia. På ett politiskt plan ges dessa mer subtilt ställningstagande serier relevans genom att de låser fast monarkifenomenet som en fantasyosande företeelse.

Sammanfattningsvis är denna antologi trots den bokstavliga fåsidigheten alltså väldigt mångsidig och mångfacetterad. Man kan tycka att den stora variationen av teman och uttrycksval hos de medverkande serieskaparna ger ett påfrestande spretigt resultat, men i första hand tycker jag det är trevligt att man lyckas belysa ämnet monarki ur så många olika synvinklar. Innehållets stora bredd ger albumet en skön, nyanserad tyngd. Framför allt är det uppfriskande att så många av kreatörerna väljer personliga och lite mer oväntade vägar att föra fram sina republikanska åsikter. Jag hade förväntat mig att en betydligt större del av innehållet skulle ta form av raka brandtalsserier á la Elftorps ”Arg kanin”, men det säger kanske mer om min fördomsfullhet än om någonting annat. Det här albumet motbevisar mig i alla fall genom att uppvisa en bred flora av stilar och uttryckssätt. Även om innehållet stundtals är lite svajigt och allting inte är jättebra, blir det förvånansvärt kul läsning med tanke på det bakomliggande politiska allvaret, utan att för den skull tappa tyngd eller seriositet. I det stora hela blir det alltså både agitatoriskt välgjort och genuint underhållande.

Erik Sundblom

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i december 2012.]

Comments are closed.