avatar
Plåstra

Plåstra omslag

Serien ”Plåstra” är en samling av Malin Svedjeholms strippar om personen som gett boken sitt namn. Serieboken handlar till en början om en ung tonårstjej som har många problem att tampas med. Hon pendlar mellan glädje och uppgivenhet, kärlek och hat. Hon har strul med partners, ligger i konflikt med både sig själv och sina vänner. Hon är lat, likgiltig, glad och hopplöst naiv. Plåstra är kort och gott ungefär som de flesta andra tonåringar.

Jag tycker att stilen känns lite 90-tal på något vis, men det är heller kanske inte så konstigt då de allra äldsta av verken i boken kan spåras ända tillbaka till år 1997. När jag säger att den känns 90-tal så menar jag faktiskt inte alls att den känns förlegad. Jag gillar ”Plåstra”! Det känns lite som att läsa en svensk ”Ernie”.

Skämten är roliga och många av stripparna hänger samman och bildar en större handling. Genom boken följer man Plåstra framåt. Vägen är krokig och fylld av umbäranden. Mitt i allting blir hon till exempel sjukförklarad och pillerordinerad. Allteftersom sidorna går, förflyter också åren. I verkligheten så får vi följa Plåstra från publikationerna i Norrbottens-Kuriren år 1997 fram tills att hon kommer ut i Elvis år 2013. I serien så känns hon i de sista sidorna inte så särdeles mycket äldre, eller för den delen mognare än vad hon var när serien började.

Boken ligger på hundra sidor och det har verkligen tagit sin modiga tid för ”Plåstra” att komma ut som en seriebok. Jag gillar den, som sagt. Kanske är det visuella lite för oformligt och organiskt ibland. För egen del så bryr jag mig inte, men det kan vara sådana saker som gör att potentiella läsare inte köper boken när de bläddrar i den i bokhandeln. Jag skulle vilja ge den 3,5 i betyg. Bör läsas av de som älskar strippserier!

Lars Krantz

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i september 2013.]

Comments are closed.