avatar
Generator

generator omslag

Vid första anblicken ser det här norska seriealbumet ut som en förvuxen mangapocket. Skaparen Sigbjørn Lilleeng tycks ha varit inspirerad av klassiskt japanskt seriehantverk i sin dramatiska sidlayout och i det expressiva bildspråk som albumet bjuder på och som ser ut som det man kan finna i ordinära mangaserier. Framför allt känns det flitiga användandet av raster lite japanskt. Samtidigt är den bakomliggande teckningsstilen i albumet mer västerländsk, eller kanske snarare mer egen. Lilleeng använder sig av en personlig teckningsstil som han behärskar väl. Ur estetiskt hänseende är detta album därför en intressant och originell läsupplevelse.

Manuset känns tyvärr inte riktigt lika genomarbetat som teckningarna. I grunden verkar berättelsens skådeplats och tematik spännande. Det rör sig om en dystopisk framtidsvärld där en smutsig parfymfabrik står i centrum och är föremål för misstankar. Huvudpersonen är fabriksarbetaren Birk, en platt och rätt intetsägande karaktär som halkar in på ett bananskal i en komplott riktad mot fabriken.

Inledningsvis målar Lilleeng upp en intressant och särpräglad science fiction-värld, men han lyckas inte riktigt förvalta det. De mörka storstadsmiljöerna och den mystiska fabriksledningen är spännande element i historien, men det skrapas bara på ytan. Lilleeng har också stoppat in fantasyliknande inslag i form av förslavade kråkor som fungerar som arbetskraft i denna särpräglade dystopi, men inte heller detta är någonting som förklaras närmare eller ges betydelse. Det finns goda grunder för en intressant science fiction-serie i det här albumet, men det känns inte riktigt genomarbetat. Lilleng presenterar några lösryckta science fiction-element och lite antydningar om en säregen framtidsvärld, men väver aldrig riktigt samman det hela till en bra serie.

Samma problem finns kring huvudpersonen Birk. Lilleeng tycks ha försökt ge sig på en aningen djupare personskildring kring den bleka karaktären, och målar upp lite relationsproblem kring Birk – hans flickvän tycker inte om honom och han spionerar på en snygg receptionist från arbetsplatsen. Men det blir rätt intetsägande, jag som läsare lyckas inte få något intresse för Birk, en figur som egentligen aldrig uppvisar några karaktärsdrag. Jag förstår heller inte vad sidospåret om Birks flickvän ska fylla för funktion för historien som helhet. Birk känns mest bara trist och ointressant.

Intrigen är stundtals spännande och tar läsaren lite närmre albumets kärna, mystiken kring fabriken. Men Lilleeng svävar ut från kärnan, skapar lösa trådar och lyckas inte riktigt knyta ihop säcken på ett tillfredsställande vis. Slutet är rätt dramatiskt, men egentligen tämligen intetsägande. Det är här är ett seriealbum som har en intressant grund och som skulle ha kunna bli något intressant, men ett hafsigt utförande och ett bristande manus gör att det tyvärr inte blir något vidare. Skaplig underhållning, men jag hade önskat mig mer.

Erik Sundblom

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i oktober 2012.]

Comments are closed.