avatar
Fulheten

Fulheten omslag

Minns ni filmen ”Juryn” från 1996? Matthew McConaughey spelar där en ung advokat som försvarar en svart man (Samuel L. Jackson) som hämnats på sin dotters våldtäktsmän. Advokaten håller en slutplädering där han smärtsamt detaljerat beskriver övergreppen på den lilla flickan och levererar sedan slutklämmen: ”Och tänk er nu att hon är vit!” Den vita medelklassjuryn kippar givetvis efter andan och kommer då plötsligt till insikt om människors lika värde. Så träffas även jag av Nanna Johanssons samlade serier och skämtteckningar.

Som svensk man vill man gärna tro att man är jämställd och medveten, men man kan nog ändå aldrig sätta sig in i hur det är att vara kvinna och hur samhället behandlar kvinnor. Inte förrän någon som Nanna Johansson vänder på könsrollerna och visar upp dem som i en skrattspegel.

Johansson var en av dem som jag fastnade lite extra för när jag läste ”Dotterbolaget antologin” häromåret. Där presenterade hon en omvänd värld för att visa på hur absurda många av de traditionella könsrollerna är. Samma teman går igen i den här samlingen, varav en del publicerats tidigare på hennes hemsida fulheten.com. Det är pricksäkert, elakt, generaliserande, orättvist, tänkvärt – och ofta riktigt roligt.

Figurerna i hennes teckningar är mycket förenklade och drar ofta åt det groteska hållet. Ibland kan jag få associationer till såväl Nina Hemmingson som Sara Granér, men Johansson saknar än så länge deras särart och slagkraft. Det känns som att Nanna Johansson vill få ur sig så mycket på så kort tid fort som möjligt, och då finner de lysande idéerna kanske inte alltid den ultimata formen. Men det är måhända aningen förmätet att önska elegantare teckningar i en bok som tydligt och klart deklarerar innehållet i sin titel: ”Fulheten”. Hon har i alla fall fått välförtjänt uppmärksamhet i media och överlag fina recensioner.

Det är bara att konstatera att Nanna Johanssons debut är klart lovande, och jag hoppas verkligen att hon fortsätter att jobba på i samma stil. Jag är redo för nästa pungspark. Det är nästan så att jag längtar.

David Haglund

[Ursprungligen publicerad på Seriefrämjandet webbplats i maj 2010.]

Comments are closed.