avatar
Frostvandrare

frostvandrare omslag

”Frostvandrare” är en finstämd, vacker och mycket mångfacetterad bildroman. Den drivne bildkonstnären Filip Rojas Rosenqvist öppnar dörren till sin suggestivt storslagna fantasivärld och presenterar läsaren för den mystiska ”Ändlösa Slätten” och dess underliga invånare.

På 80- och 90-talet stormade det mycket kring Epix förlag och dess förläggare Horst Schröder. Kanske är det någon slags uppmärksamhetstrött motreaktion hos Horst som nu för tiden tar sig uttryck i att förlaget verkar göra allt för att inte synas? För den vanlige seriekonsumenten är det idag nästan omöjligt att stöta på nyutgivna serieböcker från Epix, hur intressanta böckerna än må vara. De marknadsförs ingenstans, de syns inte ens på den egna webbplatsen eller Facebooksidan. På Adlibris säljs de till förhöjda protestpriser (Horst för en ilsken strid mot Adlibris utarmning av branschen), eller så säljs de inte alls. Det senare alternativet gäller exempelvis förlagets senaste originalsvenska seriebok (tror jag, det är som sagt svårt att hålla koll på förlagets undangömda utgivning) – ”Frostvandrare” av Filip Rojas Rosenqvist. Detta originella och vackert genomarbetade bildverk måste därför ha väldigt svårt att nå utanför två instängda grupper av potentiella läsare – dels de serieintresserade personer som besökte Seriefestivalen i Stockholm och gick förbi förlagets bord, och dels de som personligen råkar vara kompis med kreatören Rojas Rosenqvist. För mig som inte hör till någon av dessa kategorier var det enbart en lycklig slump som gjorde att jag ramlade över albumet då det dök upp i en sökning efter annat på libris.kb.se.

Det är jag glad att jag gjorde, för ”Frostvandrare” är ett intressant och mycket säreget debutverk. ”En berättelse från Ändlösa Slätten” beskrivs det som i undertiteln. Ändlösa slätten är Filip Rojas Rosenqvists suggestiva tolkning av Arktis väldiga vidder av is och snö. Rojas Rosenqvist bjuder in läsaren till en mystisk, drömskt episk sagovärld. Eller sagovärld är kanske ett ord som har för positiva konnotationer – ”Frostvandrare” bjuder förvisso på sagolikt fantasifulla skildringar av miljön och dess varelser, men det rör sig inte om någon enkel, gemytlig sagohistoria med barn som målgrupp. Istället är det en mer komplex och ”vuxen” bildroman.

Rojas Rosenqvist har verkligen träffat rätt i sitt val av miljö. Storslagna islandskap är miljöer som med sina fantastiska vidder och oerhört kärva levnadsförhållanden besitter en inneboende poetisk potential, åtminstone för en serieberättare som Rojas Rosenqvist. Detsamma gäller för en serieberättare som Jiro Taniguchi, vars vackra serienovellsamling ”Isvandraren” är ett närliggande exempel i och med att Epix gav ut den för några år sedan. Medan det i Taniguchis fall rörde sig om karg realism, gör Rojas Rosenqvist dock en betydligt mer personlig och fantasifull tolkning av de nordliga islandskapen. Han baserar sin historia på övernaturliga element som han skildrar med övertygande skärpa och bjuder därigenom in läsaren till en vidunderlig och mystisk fantasyvärld med överraskande realistisk känsla

Sett till de fantasieggande skildringarna av underliga varelser som lever i säregna, fantasy-artade omtolkningar av verkliga naturmiljöer kan ”Frostvandrare” liknas vid Kolbeinn Karlssons mustiga ”Trollkungen”. Den senare var emellertid en betydligt mer lättsam och gemytligt mysromantisk samling serier, där fokus lades på värme och humor snarare än poetisk framställning. ”Frostvandrare” är mer finkänsligt stämningsfull och har högre konstnärliga anspråk, sett till både berättelsens innehåll och bildernas skiftande yta.

En sida ur ”Frostvandrare”, fast utan texten. Från Rojas Rosenqvists hemsida.

En sida ur ”Frostvandrare”, fast utan texten. Från Rojas Rosenqvists hemsida.

”Frostvandrare” är i grund och botten en lågmält känsloladdad skildring av en oklar familjekonstruktions svåra resa och de upplevelser och hinder som kommer på vägen. Detta innefattar både harmoniska naturskildringar och ett kusligt kämpande mot döden, i en komplex mix i både text och bild. Under den trolska ytan finns en finstämd skildring av personlig utveckling och relationer, en skildring som trots att den handlar om individer från ett underligt folkslag med älghorn och klövar känns verkligt mänsklig.

Estetiskt sett är ”Frostvandrare” oerhört mångfacetterat – Rojas Rosenqvist kastar sig glatt mellan olika stilar, linjeföringar och tekniker. Det blir därför en vildsint blandning av uttryckssätt, med både raster och andra skuggningstekniker och av platt färgläggning, med både naivism och fotorealism och olika steg däremellan. Till och med fotocollage betas av i en bok som följaktligen fungerar som en slags konstnärlig uppvisning i tekniskt kunnande och bred uttrycksrepertoar. Och imponerande och snyggt är det onekligen. Rojas Rosenqvist vet vad han gör och de stilmässiga omkastningarna bidrar till en särpräglad och mycket vacker läsupplevelse. Samtidigt går det inte att komma ifrån att intrycket blir en aning spretigt också, och att berättandet därmed inte blir riktigt så följsamt som det hade kunnat vara. Inte minst blir detta fallet då Rojas Rosenqvist är lite otydlig i sin texthantering. Seriens två huvudkaraktärer fungerar omväxlande som berättare och vid några enstaka tillfällen är det oklart vems ord man läser.

Sammanfattningsvis är ”Frostvandrare” hursomhelst är en originell och hänförande intressant läsupplevelse. Framför allt är det som en lockande introduktion till fler serieböcker från Rojas Rosenqvists på samma tema, vilket man också kan förvänta sig. Slutet är öppet och den ambitiösa kreatören verkar se det här som ett betydligt större konstnärligt projekt, enligt en avslutande text i boken. Och fler bildromaner om fantastiska ”Ändlösa Slätten” och dess fascinerande invånare vore mycket välkommet. Det är en magisk värld som förtjänar att utforskas vidare.

Erik Sundblom

[Ursprungligen publicerad på bloggen "Rutor och reflektioner" (http://sundblom.wordpress.com/2014/10/13/347/) 2014-10-13. Återpublicerad i Bild & Bubbla på webben med recensentens tillstånd i november 2014.]

Comments are closed.