avatar
FanSPLATmagori [specialnummer]

fansplatcover

Ledaren är skriven av Ondskabens Flydende Vatikan (OFV). Hen omfamnar oss i förordet med en rejäl gastkram och utlovar serier som är tecknade och författade av Danmarks mest morbida sinnen. Just detta specialnummer är dedikerat helt till det groteska och monstermörka. Det jag har i mina händer är inget mindre än 28 ruttnande sidor! Ledarsidan kompletteras även med en illustration som skriker undergroundskräck och skaparlust. Jag har konsumerat hyggligt stora mängder terror i både film och tidningsform och väljer att bemöta denna antologi med en lika stor del skepsis som öppen nyfikenhet. Skepsis, därför att jag vet hur svårt ämnet skräck är att skildra och nyfikenhet då just skräcken är min allra mest älskade genre.

Efter ledaren presenteras de medverkande. Informationen om de inblandade är tillräcklig och skriven lite med glimten i ögat.

Den första serien är endast en sida lång och behandlar en viss biblisk persons … återkomst till Jorden. Praktiskt taget ordlös, habilt tecknad, rak och tydlig. Och namnet på historien? ”Opstandelsen”. Den är författad och tecknad av Simon Petersen.

Peder Riis har bidragit med två serier i ”FanSPLATmagori”, varav den första är titulerad ”Dus med de odöde”. Handlingen kretsar kring en zombie-exotisist ej olik den bortgångne ”Krokodiljägaren”. Skratt och slakt står på agendan.

”Zombie Etikette” är utseendemässigt influerad av det som lite grovt fått epitetet ”västerländsk manga”. Det är en historia som behandlar ämnet utanförskap. Den är ordlös, vilket är fullt förståligt då alla i serien är zombier. Bilderna är smakfulla och Rikke Lindskov Loft visar prov på att vara en mycket lovande bildberättare.

”Bella Notte” är nog antologins äckligaste, men ironiskt nog också vackraste historia. Vem säger att döda människor helt måste sakna puls? Serien är grovt tecknad av Tore Sæderup. Den grövre organiska stilen passar ändå in ganska så bra i den köttiga historian. Även detta bidrag är ordlöst. Jag klagar inte.

”ZooZombier” är Bitten Bolvig Hansens skapelseverk. Den driver med den arketypiska legoknekten som hyrs in när alla ordinära människor har gått bet. Men vad är egentligen farligast? Odöda pandor, eller är det kanske protagonisternas egna uppskruvade egon?

På sida 25 återkommer Peder Riis med en ensidesserie om de fem stadierna som börjar med förnekelse och slutar med acceptans. Enkelt och fyndigt. Serien går under namnet ”De 5 stadier av sorg”.

”Vej og parks hævn” är en amatörmässigt tecknad men charmig liten historia av Rikke Holænder. Det är denna som avrundar specialnumret av Fantasmagori.

Jag har tagit i beaktande att ”FanSPLATmagori” inte är serietidningen Heavy Metal när jag läst den. Det här rör sig om ett snyggt upptryckt fanzin, skapat av eldsjälar som brinner för seriemediet. Skräck är den typ av genrelitteratur som kanske kräver det allra yttersta av kreatören. Den gör det därför att skräck handlar om att bygga upp känsla och stämning. Det är viktigt att vi kan känna med våra huvudrollsinnehavare. Vi måste ju trots allt kunna lida med dem då det som är oundvikligt till slut händer. Det onaturliga är också en viktig komponent som lätt kan slå fel. Det måste bryta mot det invanda och mondäna och får därför aldrig överanvändas.

Till det sistnämnda finns givetvis undantag. Mike Dianas styggelseverk är ett tydligt exempel på att overkill faktiskt kan fungera strålande bra. Han sätter i sina serier också fingret på en annan viktig sak inom skräckgenren; nämligen att känsla trumfar innehåll. Det viktiga behöver inte nödvändigtvis vara att en historia går runt eller ens har någon som helst mening. Skräcken kan faktiskt ofta ligga i tillvarons totala, ogripbara meningslöshet. Det handlar istället om att göra riktigt bra konst och riktigt bra konst är alltid totalt kompromisslös.

Jag gillar faktiskt alla historier i ”FanSPLATmagori”. Det känns som att skaparna fick igenom det de ville med sina respektive serier. Skräckälskaren Lars Krantz får dock slå igen volymen, plocka upp sin oljelampa och vandra upp ur kryptan utan ett endaste nytt vitt hårstrå på sitt huvud.

Lars Krantz

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i december 2012.]

Comments are closed.