Dagbok för alla mina fans nr 3: Ett hopplöst fall

Ett hopplöst fall omslag

Tom Sawyer och Huckleberry Finn. Buspojken Bill. Dante och Tvärsan. Berts dagbok. Och nu då alltså en ”hopplös” amerikansk kille vid namn Greg, liksom helsvenske Bert presenterad i fiktiv dagboksform. Jag antar att alla generationer mellanstadiepojkar har sin specifika identifikations- och humorlitteratur. Så måste det förmodligen vara, även om vissa klassiker lyckas överleva så förändras tiderna och ska tonträffen bli någorlunda klockren så behöver nog litteraturen ständigt uppgradera sig för att upplevas som aktuell och relevant.

I det ljuset kanske denna hybrid mellan tecknad serie och rikt illustrerad barnbok är riktigt lyckad. Från det litteraturfrälsta lägret låter det ibland som om mer eller mindre allt är förträffligt som kan tänkas få pojkar att läsa en bok istället för att förslösa all sin tid vid spelkonsoler, datorer, surfplattor, tv-apparater och mobiler.

Men som kritisk vuxen är jag inte alls särskilt begeistrad. Jag tycker bokens text oftast upplevs som lite väl krystad, och då är humorn ändå förvånansvärt städad, till och med tam i många lägen. Det är fläckvis småkul, men oftare konstruerat, halvtråkigt och tillrättalagt.

Och då har jag ännu inte kommenterat bilderna. Vill minnas att den legendariska dagspresserien ”Lisa & Sluggo” av Ernie Bushmiller en gång i tiden fick hård och mycken kritik för att den var så enformigt tecknad att den såg ut att snarast vara framställd med stämplar, som det skämtsamt beskrevs. Men Bushmiller hade – stelhet och repetition till trots – åtminstone en högt utvecklad stilkänsla, kompositionsförmåga och linjesäkerhet. Detta gjorde att hans gamla strippar utan problem distanserar sig från Jeff Kinneys teckningar av Greg och hans umgänge. Dagboksbilderna är visserligen funktionella och tydliga i ett manér som känns starkt besläktat med ”Simpsons”. Dessutom ganska rudimentära, vilket i och för sig inte nödvändigtvis måste vara dåligt. Värre är att de är så klumpigt grova, simpelt enformiga och urbota livlösa, detta trots flitigt bruk av förstärkande markeringar som svettdroppar, fartstreck etc.

Så välkomna tillbaka Tom/Bill/Dante/Bert med flera, allt är förlåtet!

Nicolas Krizan

[Ursprungligen publicerad i Bild & Bubbla på webben i juli 2013.]

Comments are closed.